Vi testar Intel i9-12900K. Tillverkarens klart bästa konsumentprocessor på mycket, mycket länge.
Efter att under decennier varit näst intill det enda valet för många systembyggare med en klar teknisk poleposition hände något med Intel. Tillverkaren tappade både marknadsandelar och framför allt sitt tekniska försprång mot konkurrenten AMD. Under en lång period, dryga sex år, stod Intel och stampade på en 14 nanometers litografi och det kändes onekligen som att Moores lag gått i graven.
Men nu presenteras Intels tolfte generations Core-processorer och vi kan återigen se den tekniska innovation som en gång placerat Intel överst på processorpiedestalen. För första gången på flera år handlar det inte om mindre justeringar och optimeringar utan vi får se den största förändringen på mycket länge och vi möter Intels första konsumentorienterade serie med en hybridarkitektur vilket öppnar upp för helt nya möjligheter.
Nya termer
De flesta av oss är vana att jobba med hybridbaserade processorer utan att tänka på det. De finns framför allt i mobiler och plattor men även i vissa bärbara datorer. Exempelvis Chromebooks eller olika minisystem har använt denna form av arkitektur under många år. Vad är då en hybridprocessor? Det enkla svaret är att det är en processor som har olika typer av kärnor där vissa är högpresterande, så kallade P-cores för performance, och vissa är mer strömeffektiva så kallade E-cores för just effektivitet.
Förutom att dessa kärnor jobbar med lite olika frekvens och har lite olika uppgifter skiljer de sig även på så sätt att P-kärnorna är HT-kapabla, precis som tidigare Core-processorer, medan E-kärnorna inte är det. Detta gör att en processor som toppmodellen i9-12900K har åtta P- och åtta E-kärnor men totalt 24 trådar. 16 från P- och 8 från E-kärnorna. P-kärnorna baseras på Golden Cove mikroarkitektur som premierar hög singeltrådsprestanda med lägsta möjliga latens.
Nu är E-kärnorna inte bara energisnåla utan även prestandaeffektiva och optimerade för multitrådsprestanda. Kärnorna baseras på en så kallad Gracemont mikroarkitektur som ger bästa tänkbara prestanda per watt vid ett minimalt fotavtryck. För att hantera vilken typ av kärna som ska hantera respektive belastningstråd finns Intels Thread Director som är en hårdvarubaserad teknik som ser till att alla processer, både aktiva och bakgrundsbaserade, hela tiden får bästa balans mellan prestanda och energiförbrukning. För att denna teknik ska fungera optimalt krävs Windows11 eller senare.
Vi nämnde initialt att Intel under lång tid varit fast i 14 nanometers litografi och här kommer vi till nästa förändring. I stället för att använda 10 nanometers Enhanced SuperFin- eller 10ESF-teknik valde Intel under sommaren 2021 att döpa om processen till Intel7 då den är så lik TSMC:s N7-process. Detta innebär även, för att göra allt än mer rörigt, att Intels tidigare 7 nanometers process döps om till Intel4.
TDP-begreppet försvinner
Nästa område vi måste lära mer om gäller processorns TDP. Processorns så kallade Thermal Design Point har, delvis lite felaktigt, använts som en term för hur mycket ström en processor förbrukar under maximal normal belastning. Det ska egentligen vara ett värde på hur mycket värmeenergi som en kylare måste klara att transportera bort från processorn. Oavsett vilket försvinner detta värde i och med tolfte generationens processorer och ersätts av två nya termer: PBP och MTP.
Processor Base Power eller PBP ersätter TDP och ska motsvara den mängd effekt som ska hanteras och transporteras bort under standardfrekvensens belastning. Denna kompletteras numera med Maximum Turbo Power eller MTP som talar om samma värde för enhetens maximala turboeffekts förbrukning under den tid som processorns kärnor kör i turboläge även kallat PL2.
Även om dessa värden ger en bättre bild över det spelrum som respektive processor jobbar inom och den kylning som krävs för att hantera densamma så innebär dessa värden inte några exakta toppvärden för respektive processors prestanda. Precis som tidigare modeller, med en kraftigare kylare så kan dessa värden pressas vidare uppåt.
Ny cache-arkitektur
Med den nya hybridarkitekturen har Intel även varit tvungna att arbeta om cache-arkitekturen. Detta gör att vi till denna serie får en traditionell Smart L3, LLC-cache på upp till 30 megabyte som delas lika mellan P- och E-kärnor samt den integrerade grafiken. Till detta får varje P-kärna en utökad L2-cache medan E-kärnorna får en egen L2-cache som delas mellan dessa kärnor. Tillsammans ger den nya arkitekturen en minskad latens och snabbare laddtider för både spel och program, och även om lösningen i första hand marknadsförs med fokus på gaming märkte vi en grym prestandaboost när vi växlade mellan olika filter och plugins i både Adobes program och när vi redigerade film i DaVinci Resolve.
Till detta får vi så även stifta bekantskap med PCIe Gen 5 där Processorn erbjuder 16 banor. Dessa är primärt kopplade till instickskorten men vissa moderkort har även tagit fram M.2-lösningar som använder den nya standarden vilken ger en fördubblad IO-genomströmning.
Vad som är mer intressant, redan från start, är att processorn stöder både DDR4 och DDR5 där den senare har ett basvärde på 4800 megatransfers per sekund vid låga 1,1 volt. Det ger program och spel en helt ny spelplan sett till den ökade bandbredden. Värt att observera är att moderkortkoret måste använda den typ av minnessockel som du vill använda och merparten av de första moderkorten som presenterats kommer bara med stöd för DDR 5 och de båda minnesplatserna är inte kompatibla med varandra.
För att hantera den nya processorn kommer så klart även ett helt nytt chip i form av Intels 600-serie. Med detta chip Intel nu integrerat PCIe Gen 4-stöd med upp till tolv banor vilka kompletteras med up till 16 PCIe Gen 3-banor. Dessutom får vi stöd för senaste trådlösa standard Wi-Fi 6 E vilken kompletterar sedan tidigare standardiserade 2,5 gigs LAN-anslutning.
LÄS OCKSÅ
Test: Intel i9-10900K
En mer intressant nyhet, som är direkt kopplad till enhetens kraftiga prestandaökning jämfört med föregående modell är den nya åttabanors DMI Gen 4-anslutningen mellan CPU och chipset vilken fördubblar bandbredden från föregående modell. Slutligen får vi även ett nytt VDM-stöd för hantering av PCIe-enheter.
Överklockning på rätt sätt
Vi kommer så till processorns prestanda vilken så klart delvis beror på vilket moderkort, grafikkort, minnen och lagring som används. Men när vi testar har vi i möjligaste mån försökt att använda samma komponenter för våra två testsystem med ett undantag av minnen som för Intels 12900K-plattform självklart är baserat på DDR 5-5200 megahertz-minnen medan det jämförande systemet som använder en Intel 11900K använder DDR4-minnen på 5000 megahertz.
Intel i9-12900K – gaming
Börjar vi titta på spelande så skiljer sig prestandavinsterna ganska mycket åt beroende på vilket spel vi lirar och ser ett spann på mellan tre och dryga 30 procents prestandaökning med ett snitt på 14,6 procents i FPS (bilder per sekund). Nu ska vi direkt säga att inget av våra testspel är skrivna för att dra nytta av E-kärnorna och trots att mycket hanteras per automatik av Intels Thread Director skulle en inte allt för vågad gissning vara att denna prestandavinst kommer att bli än högre med optimerade spel.
Vi fortsätter till mer produktiva uppgifter, och trots att vi älskar att spela blir vi här helt lyriska. Precis som för spelen skiljer sig prestandavinsterna åt beroende på vilka program vi använder, men spannet i prestandavinst börjar här på 28 procent och sträcker sig förbi en dubblering med en snittvinst på 43 procent. Program som Adobes After effects och Blackmagic DaVinci Resolve gynnas extremt mycket.
LÄS OCKSÅ: DDR5-minnen förväntas nå marknaden redan Q3-2021
Vi avrundar med att lite kort titta på överklockningspotentialen som även den är beroende av både moderkort, minne och processorn i sig. Vi kan välja att överklocka vårt system antingen från Bios, från moderkortstillverkarnas mjukvara eller via nya Intel Extreme Tuning Utility 7.5 som nu så klart har stöd för E-kärnorna. Den senare har en funktion som heter Intel Speed Optimizer eller ISO som via ett klick hanterar alla parametrar automatiskt.
Utan att gå in på varje enskild del här – vi kommer att återkomma till just överklockningen framöver – så kan vi konstatera att vi via alla tre överklockningsalternativ nådde ett helt stabilt system med samtliga P-kärnor klockade i 5,4 gigahertz medan E-kärnorna pendlade mellan 3,9 och 4,1 gigahertz. Detta var med ett vattenkylt system som i övrigt inte hade någon optimerad kylning och vi skulle gissa att här finns ytterligare utrymme för att få ut än mer kraft. Det är riktigt imponerande.
SPECIFIKATIONER Intel i9-12900K
- Tillverkare: Intel, www.intel.com
- Cirkapris: 6 790 kr inkl. moms, 5 432 kr exkl. moms
- Socket: FCLGA1700
- Litografi: Intel 7
- Antal kärnor/trådar: 16/24
- Basfrekvens P-kärnor: 3,2 GHz
- Max Turbofrekvens P-kärnor: 5,2 GHz
- Basfrekvens E-kärnor: 2,4 GHz
- Max Turbofrekvens E-kärnor: 3,9 GHz
- PBP: 125 Watt
- MTP: 241 watt
- Cache: 30 MB SmartCache + 14 MB L2 cache
- iGPU: UHD Graphics 770
- Minnesstöd: 128 GB DDR4@3200 MHz eller DDR5@4800 MHz
- Maximal minnesbandbredd: 76,8 GB/s
- PCIe: Gen5 + Gen4: 1×16+4, 2×8+4