Den kommande standarden för mobil datatrafik, 5G, har börjat rullas ut över världen. Med stor styrka kommer ett stort ansvar, som Spindelmannen brukar säga, och den hypersnabba överföringshastighet som 5G innebär blir en stor utmaning för konsumenter och operatörer.
När världen gick över från 3G till 4G i sina mobiltelefoner, surfplattor och datorer med mobilt bredband så var skillnaden i hastighet enorm. Den oro som fanns hos användare att den högre hastigheten skulle påverka batteritiden i enheterna försvann snart och allt var gott. Åtminstone till efterföljaren till 4G började dyka upp på radarn.
Än så länge är det få platser i världen som faktiskt har ett fungerande 5G-nätverk, och de terminaler, primärt mobiltelefoner, som stödjer standarden är inte överdrivet många. Daniel van Boom på CNET i Australien satte sig på en parkbänk i en förort till Sydney där det faktiskt finns 5G-täckning och han bestämde sig för att testa 5G i praktiken. Han testade att ladda ner ett spel på över två gigabyte över 5G och det tog under en minut att ladda ner spelet från applikationsbutiken till hans Android-baserade telefon.
Vad, om något, är då problemet med detta? Egentligen är det ett tredelat problem. Batteritiden i terminalerna riskerar att ta enormt med stryk när de högre överföringshastigheterna kräver mer av hårdvara och användarnas dataplaner, som idag kan pendla mellan 3-5 gigabyte upp till ”obegränsat”, vilket i praktiken innebär runt 100 gigabyte innan hastigheten stryps, kommer ta slut snabbare än man kanske tror.
Hur kommer kostnadsmodellen för ett dataabonnemang se ut som räcker till mer än ett par timmars användning?
Det tredje problemet, eller utmaning om man så vill, ligger hos operatörerna. Nätet måste faktiskt hålla för den ökade hastigheten, inte enbart i form av utrymme i infrastrukturen, primärt basstationer, utan också i anslutningarna till dessa. Om varje användare med sin tillhörande terminal ska upp i hastigheter på 1-10 gigabit per sekund så kommer det krävas oerhört stor bandbredd till och från den infrastruktur som ska mata terminalerna med datatrafik. I Cnet:s artikel kommer skribenten upp i en hastighet på drygt 500 megabit per sekund , jämfört med 4G på samma plats där hastigheten är drygt tio procent av den som 5G levererar.
Givetvis kommer hastigheterna att förbättras, men det kommer att komma med en prislapp i form av enorma krav på operatörer, tillverkare av terminaler och slutligen användarna. Hur kommer kostnadsmodellen för ett dataabonnemang se ut som räcker till mer än ett par timmars användning?
-Efter 25 minuters användning där jag körde några hastighetstester, lite tittande på Netflix och nedladdning av ett spel kom ett SMS från operatören som varnade mig för att jag använt halva min datapott, skriver David van Boom. Datapotten på abonnemanget var 20 gigabyte per månad.
5G är ännu sin linda när det gäller både täckning och affärsmodeller. Telefontillverkare som Samsung, Oneplus, LG och Xiaomi har alla redan antingen lanserat eller kommer lansera telefoner som stödjer 5G-standarden under detta år. Apple avvaktar som vanligt och lär vänta till åtminstone 2020 innan de lanserar en Iphone med 5G.
Jag rekommenderar varmt David van Boom:s artikel som visar på de problem, eller utmaningar om man så vill, som 5G innebär.
2 kommentarer
En till del i problematiken med 5G är att många inte vill ha den. Jag har hört om flera upprop för att stoppa basstationer i folks närområden. Man hänvisar till att fler mätningar av hälsoeffekter behöver göras. Jag tycker det ligger något i det. Dessutom, när fler folk får fiber hem kan man fundera hur viktigt det är med motsvarande hastighet i mobilen. Nånstans får hälsan gå före tekniken.
Självklart måste det mätas men problemet är att så många inte sätter sig in hur radiotekniken fungerar. Går bra o använda blåtand och Wifi hemma men en mast på avstånd ger kanske lägre påstrålad effekt än det du själv använder. Sedan har frekvensen en stor inverkan men knappast modulationen.