Flygbolaget SAS har inte precis gjort sig kända för att vara teknikskeptiska. Nu tar företaget nästa steg och erbjuder höghastighetsinternet samt användning av mobiltelefoner under flygresor. Vi berättar hur det fungerar.
Av Patrik Wahlqvist
Vi lever i en värld där vi är allt mer uppkopplade och nåbara oavsett var vi befinner oss. Fram till för några år sedan var en av de få frizonerna, om vi nu får kalla det så, flygresor. Så fort planet skulle till att lyfta stängde vi av mobiltelefonerna och våra olika former av mobila bredbandsanslutningar. GSM-uppkopplingar bröts till dess att vi landade.
För många var detta en ganska behaglig tid, då vi med gott samvete kunde vila utan att behöva hålla koll på vem som ringde eller vilken e-post vi måste besvara. Men nu är denna tid snart passé.
Som de flesta flygresenärer känner till har SAS med flera flygbolag erbjudit internetaccess vid framför allt längre flygningar under något år. Denna anslutning har dock varit allt annat än stabil och den har heller inte kunnat kallas för höghastighetsinternet. Snarare har det kunnat liknas vid ett gammalt 9600-modem över en skral telefonlina.
Under 2016 började det dock hända roliga saker. Plötsligt kunde passagerare ansluta till internet med megabithastig het. Detta gjorde det fullt möjligt att delta i videokonferenser eller liknande. Och nu, 2017, kommer så nästa steg i denna satsning.
SAS kommer att kunna erbjuda alla passagerare hela tolv megabit per sekund från den stund de sätter sig på planet till dess att de landar. Från början blir detta endast på vissa flygningar, men under kommande år ska lösningen införas över hela flottan.
Samtal under flygning
Men detta är bara en del av nyheterna. Under 2017 kommer den kanske största nyheten. Det ska nämligen bli möjligt att ringa via våra egna mobiltelefoner under hela flygningen.
Gunilla Ait El Mekki är Entertainment och Connectivity manager på SAS. Hon berättar att det tuffaste hindret, som SAS ser det, blir att lära passagerare att inte stänga av sina mobiltelefoner eller att de inte behöver aktivera flygläge på dessa enheter. Trots allt är detta handlingar som alla flygbolag verkligen har försökt arbeta in under många år.
Så med start under 2017 kommer passagerare att kunna använda både 2,5G GSM och 3G UMTS Service, på samma sätt som på marken. Vi har självklart tittat närmare på hur dessa båda lösningar fungerar och även haft möjlighet att prova höghastighetsinternet under flygning och mobilsamtal i simulerad testmiljö.
Tekniken bakom
Som alla säkert förstår är det inte SAS själva som har kommit fram med den tekniska lösningen, utan denna tillhandahålls av företagen Aeromobile och Panasonic Avionics. För att på enklast möjliga sätt förklara tekniken bakom pratade vi med Brian Bardwell, Corporate communications manager på Panasonic, och Yukti Garg på Aeromobile.
Brian berättar att grunden till systemen baseras på två huvudspår: Exconnect och Exwireless. När dessa system installeras i flygplanen används Enterprise-klassificerade åtkomstpunkter. Dessa ser dels till att hantera lastbalanseringen mellan olika hårt utsatta punkter, dels att anslutningen upprätthålls när vi rör oss på flygplanet, precis på samma sätt som hemma eller på kontoret.
Ett problem med lite äldre flygplan har varit att det saknats möjligheter att isolera olika signaler så att de inte stör ut varandra eller stör flygplanens utrustning. För de nyare planen har dock certifieringen gått till att även omfatta Passenger Electronic Devices, eller kort och gott PED.
Fortfarande görs dock rigorösa tester på varje del av flygplanet för att kunna garantera att allt uppfyller FAA:s mycket hårda krav gällande trådlösa störningar. Dessutom körs flertalet tester både på marken och i luften. Detta för att garantera att varken In-flight Entertainment (IFE) eller Intelligent Flight Control System (IFCS) stör flygplanets system.
Utöver detta har det även tagits fram ett nytt test som kallas för TPED. Detta test utförs på marken och utsätter flygplanet för extremt höga nivåer av tänkbara PED-störningar. För att planet ska bli godkänt ska dessa störningar inte ha någon inverkan.
Nästan helt globalt
I nuläget använder sig Panasonic av geo-stationära satelliter från Ku Band. Dessa ger alla flygplan som använder tekniken möjlighet att erbjuda upp till tolv megabyte per sekund under upp till 99,6 procent av den totala flygtiden. Dessutom erbjuder företagets lösning ett fullt integrerat stöd för kommunikation över VPN, vilket ser till att hålla säkerheten på högsta tänkbara nivå.
För att kunna tillhandahålla denna höga överföringshastighet och täckningsgrad har Panasonic även ett globalt utspritt nät av gateways som kopplas samman av ett MPLS-nätverk. Varje gateway är försedd med stora antenner som sköter kontakten till och från satelliten. Satelliten förmedlar sedan signalen till den mottagare/sändare som finns på respektive flygplan.
Det förekommer även andra lösningar i form av Iridium som jobbar med lägre bandbredd och olika typer av mark till flygplan-kommunikation. Gemensamt verkar vara större begränsningar och framför allt mer störningar.
Det största problemet idag är dock inte hastigheten i sig, för här har tekniken kommit långt. Problemet är de olika legala restriktioner och åtaganden som finns när planen flyger över olika territoriella luftrum. Både Aeromobile och Panasonic Avionics har arbetat hårt för att lyckas få ett globalt godkännande.
GSM-lösningen fungerar på mer eller mindre samma sätt. Mobiltelefonerna ansluts till små basstationer via antenner som är placerade längs kabingångarna. I dessa basstationer omvandlas signalerna och skickas sedan via satellitsystemet, på samma sätt som med Wi-Fi, till Aeromobiles markbundna nätverk, där signalen kopplas tillbaka till respektive mobils ordinarie operatör. Detta gör det möjligt att ringa samtal, skicka SMS eller surfa på samma sätt som på marken. Kostnaden för tjänsten som sådan kommer att variera men på ett ungefär motsvara vanlig kostnad för en roamingprofil.
Vi testar hur det fungerar
Som nämnts ovan har vi haft möjlighet att testa båda lösningarna. Börjar vi med Wi Fi-systemet är detta smått otroligt. Redan från den stund vi sätter oss i planet kan vi koppla upp oss mot Netflix och börja strömma HD-filmer. Dessa får sedan rulla under hela vår flygning och bara under två korta intervaller stannar filmen upp och buffrar.
För att belasta vår anslutning lite extra passar vi även på att delta i en Webex-konferens samt att ladda upp lite bilder – och allt bara flyter på.
När det gäller mobilsystemet är detta nästan av samma klass. Det gick att genomföra alla former av samtal med hög ljudkvalitet, men bitvis med viss eftersläpning. Däremot fungerar inte tjänster som vi normalt kan använda på marken. Då tänker vi på trepartssamtal eller växlande mellan och parkerande av samtal.
Nu tillkom ingen kostnad för Wi-Fi, då det ingick. Däremot kostade våra samtal totalt 32 kronor, vilket känns helt överkomligt. Framför allt är det betydligt billigare än att ringa via tidigare flygplanstjänster.