Google Wave är den mest omtalade produkten på internet sedan Google introducerade Gmail. Vi tittar närmare på vad den nya kommunikationsplattformen har att erbjuda och ställer frågan om den verkligen kommer att ersätta e-posten.
Om du hänger med i vad som händer på internet har du antagligen märkt att bredbandsnäten fyllts med snack om Google Wave. Den senaste tekniken från Googles idéfabrik.
En tidig version av Wave gjordes tillgänglig för utvecklare efter företagets så kallade I/O-konferens i slutet av maj. Men de senaste veckorna har ett antal utvalda individer – som ansökt om ett konto eller nominerats av de som redan har konton – också fått tillgång till Google Wave. Antalet har varit begränsat och det har tagit lång tid att komma igenom Googles system för godkännande. Uppståndelsen har till och med gjort att inbjudningar sålts på Ebay.
Vi har tack och lov fått tag i en utan att behöva gå på digital auktion, och den senaste tiden har vi försökt få grepp om Googles nyskapande, men också något förvirrande, applikation.
Succé eller fiasko
Frågan är om Google Wave växer sig till den gigant det verkar, eller om plattformen kommer att krascha och försvinna i tysthet. Vid I/O-konferensen tidigare i år förklarade projektledaren Lars Rasmussen, att Wave är Googles version av hur e-post skulle se ut som om den utvecklats i dag. Han menar att e-posten är ett system som uppfanns för cirka 40 år sedan, långt före internet som vi känner det i dag, och mest efterapar den traditionella posten. Och att direktmeddelanden är en textversion av telefonsamtal. Saker och ting har blivit mer sofistikerade sedan dess, med bloggar, Wiki-sidor, forum och många andra kommunikationssätt.
Så vad är egentligen Google Wave? I sin enklaste form är det en kommunikationsform och, kanske än viktigare, ett verktyg som låter användaren samarbeta med en eller flera personer. I sann Google-anda är det en teknik som fungerar direkt i webbläsaren med HTML5-kod. Den fungerar i Chrome, Safari och Firefox, men inte i Opera. Du kan även använda Internet Explorer om du använder Google Chrome Frame, ett plugin du kan läsa mer om här.
Google Wave-tekniken baseras helt på öppen källkod. Det handlar inte enbart om att Google vill behålla sin trovärdighet, utan är en absolut nödvändighet för att projektet ska bli en succé.
Google presenterade Wave vid ett mycket tidigare skede än de normalt gör med nya projekt, eftersom de vill uppmana utvecklarsamhället att skapa applikationer som gör Wave mer användbart redan vid lanseringen.
Fungerar med Google-konto
Så snart du fått en Wave-inbjudan räcker det med att gå in på wave.google.com och logga in med ditt vanliga Google-konto. Här presenteras du med en e-postlik vy. Överst till vänster är navigeringsmenyn med mappar där du kan organiserad dina ”vågor”. De finns en inkorg och relaterade mappar. Under den hittar du dina kontakter och till höger är en lista med vågor, ungefär som listan med mejl i klienter som exempelvis Outlook. Till sist, till höger, hittar vi själva Wave.
Klickar du på ”new wave” uppenbarar sig en ruta (kallas ”blip”) som du kan skriva i. Den har en verktygsrad i toppen för enklare formatering. En omedelbar skillnad jämfört med e-post är att din kontakt kan se vad du skriver i realtid om han eller hon är inloggad. Ärligt talat är det ganska störande.
När någon skriver visas personens namn och en markör som rör sig, så du kan se vem som skriver vad.
Varje gång någon skriver i en ny ruta, kan du svara på den genom att hålla muspekaren över den understa linjen och få fram en svarspil. Klickar du på den skapas ett nytt inlägg direkt under. Det finns även ett utkast-läge där du kan skriva först och skicka meddelandet när du är klar. Ungefär som i de flesta direktmeddelandeklienter. Funktionen är dock inte inkluderad i förhandsversionen av Wave.
Redigeringar kan göras i realtid och ses av alla deltagare i vågen. Du kan dock skapa privata svar till enbart en person. Framöver ska man även se en grön prick ovanför sina kontakter. Den indikerar om personen i fråga är ansluten eller inte. Funktionen är dock inte aktiverad i skrivande stund.
Kontakten du kommunicerar med behöver dock inte vara uppkopplad. När de loggar in kommer de att se att de har ett oläst meddelande. Tyvärr finns det inget som påkallar din uppmärksamhet när du får ett meddelande i dagsläget, något vi brukar hitta i traditionella program för snabbmeddelanden.
Det innebär alltså att du kan missa nya inlägg om du byter mellan olika tabbar i webbläsaren eller inte tittar direkt i vågen. De finns ingen möjlighet att se om någon har adderat innehåll. Varje steg i vågen spelas dock in, så att användaren kan se exakt vad som hänt i en våg om man kommer in sent i den. Man kan även snabbsöka innehållet för att komma till den del i vågen man vill. Det fungerar som om du tittar på en e-postkedja som en film.
Redigera mera
En funktion som verkligen skiljer Wave från traditionella direktmeddelanden är att du faktiskt kan gå in och inte bara redigera dina egna kommentarer, utan även alla andras. Det skapar något av en Wiki-känsla. I den bemärkelsen kan Wave beskrivas som en blandning av e-post, direktmeddelanden och Wiki. Det gör Wave till ett verktyg för samarbete.
Givetvis slutad det inte där. Så snart du har Google Gears installerat kan du dra och släppa bilder i dina inlägg, och när du dubbelklickar på dem öppnas de som ett ganska trevligt bildspel/galleri i fullskärm. Du kan också inkludera YouTubefilmer direkt i ett inlägg.
Förutom bilder och filmer kan du även lägga in applikationer som kallas extensions eller gadgets. Det kan handla om allt från Sudoku, väderprogram eller affärsapplikationer. Gadgets från Igoogle fungerar direkt i Wave, men utvecklare kan även skapa egna, tack vare Googles öppna API.
Precis som gadgets kan du även inkludera robotar som exempelvis kan visa senaste aktiekursen eller dra in en ström av inlägg från Twitter.
Även om varje enskild del i Wave känns logisk är det svårt att inte känna sig överväldigad i början. Eftersom du kan svara på inlägg var som helst i den aktuella tråden och svara inom ett inlägg eller skapa ett helt nytt, kan innehållet i vågen bli till en riktig röra. Användarnas vågetikett och stil är något som kommer att utvecklas automatiskt med tiden.
Det finns även en rättighetsfråga. I skrivande stund kan vem som helst addera dig som en kontakt och lägga till dig i en våg, vare sig du vill eller inte. Du kan visserligen trycka på ”muteknappen” så att den inte dyker upp i din inkorg. Du kan även flagga enskilda vågor som skräppost.
Givetvis är det viktigt att separera Wave-protokollet och -klienten. Google Wave är bara Googles eget gränssnitt på sitt Waveprotokoll. Andra företag kan baka in Wave i sina webbplatser eller skapa helt egna klienter. Respektive företag har alltså möjlighet att definiera och forma hur Google Wave används.
Svårt att sia om framtiden
I det här skedet är det svårt att se hur Wave kommer att fungera ute i det vilda. Det är också oklart om det kommer att ge användaren något mervärde. Gör inte e-post, direktmeddelanden, Facebook, Twitter och Wikisidor ett tillräckligt bra jobb för merparten av användarna redan i dag?
Det kan vara en förvirrande bekantskap för slutanvändare som kommer i kontakt med Wave för första gången. Som bäst är Google Wave svårt att greppa och som sämst kan man avfärda plattformen som en tidsslukare som löser problem som inte finns.
Google har ett standardexempel om hur man använder Wave till sammans med ett gäng vänner. Det handlar om en reseplanering som låter deltagarna skicka direktmeddelanden och dra in bilder, filmer och kartor i den gemensamma vågen. Företagsanvändning känns dock som ett något naturligare område för Wave.
I skrivande stund är Googles våg fortfarande väldigt mycket en leksak för utvecklare. Just nu är det de, snarare än slutanvändaren, som kommer att ha roligast med Google Wave. Det är verkligen upp till deras uppfinningsrikedom att ta sig an Wave och göra något av den. Så snart de gjort det kanske plattformens position klarnar.
Just nu ser vi det här som en smal produkt som kommer att blomstra först när utvecklarna kommit på sätt att använda plattformen. Men för vardagsanvändaren gissar vi att gammal hederlig e-post räcker bra för tillfället.
Av: Benny Har-Even