Fråga
Hej. Jag har följande läge: Installerade Windows XP Professional på en 160 gigabytes disk för cirka ett år sedan. Eftersom SP1 inte fanns på installations-CD:n så blev det en C- och en E-partition, med anledning av 130-gigabytesgränsen.
Jag har nu SP2, och ytterligare en 160-gigabytesdisk och då är det ju inga problem att göra en enda partition av den. Jag har länge velat slå ihop även C och E till ”en C”, hur ska jag göra?
Jag provade tidigare med någon version av Partition Magic, vilket resulterade i att datorn inte ens startade, samt att Windows XP inte kunde känna igen filtabellen. (jag fick då omformatera C, vilket gav dagens läge enligt ovan). Därav också min ovilja att prova igen.
Är inte detta ett ganska vanligt problem som Microsoft borde ha haft lösningen på i och med SP2? Varför ska vi konsumenter till ett förhållandevis dyrt operativsystem behöva lägga ner energi och kraft på en konstig 130-gigabytesgräns som ju inte borde finnas från första början? Det tog väl inte många månader efter det att Windows XP släpptes förrän detta blev ett problem? Varför har man inte en bättre framförhållning? Bios har ju inga problem med att känna igen hårddisken.
Nu kanske jag är grinig och inte har koll på hur denna gräns åtgärdas i och med SP1, Microsoft måste kanske följa en standard som inte fanns
Svar
Det borde fungera utmärkt att använda något XP-kompatibelt partitioneringsprogram för att slå ihop partitionerna. Eventuellt kan du behöva reparera Windows med hjälp av Återställningskonsolen eller göra en reparationsinstallation efteråt. Antagligen var det detta sistnämnda du missade, eller så var din version av Partition Magic för gammal.
En annan variant är att du först bränner en ”slipstreamad” installationsskiva för XP (med SP2 integrerat, se tidigare beskrivning i Datormagazin 3/05) och därefter gör en komplett ominstallation.
Vad du menar med ”en konstig gräns som inte borde finnas från början” förstår jag inte riktigt. Gränsen fanns ju (fast den låg mera exakt vid 137 gigabyte, eller mer korrekt 128 gibibyte), och var fysiskt betingad, tills en standard kom som gick förbi den. Så har det varit också med tidigare hårddiskgränser (titta gärna på denna utmärkta beskrivning: www.dewassoc.com/kbase/hard_drives/hard_drive_size_barriers.htm).
BIOS-datum borde vara betydligt senare än datumet för när Windows XP släpptes… (om inte din dator är jättegammal). Den nya standarden för hur stora hårddiskar ska hanteras (närmare bestämt 48-bitars LBA i stället för 32-bitars) är redan implementerad där – det är därför BIOS inte har några problem.
Men standarden fanns inte när XP kom (vilket faktiskt är fem år sedan). När SP1 släpptes ungefär ett år senare fanns den, och togs med – inte så konstigt, faktiskt.
Nästa gräns ligger vid ungefär 2.2 terabyte (2200 gigabyte) och beror på att de flesta operativsystem fortfarande använder 32-bitars adressering, medan däremot den nya 48-bitars LBA-standarden för hårddiskar räcker ända till 144 petabyte (144 miljoner gigabyte).
Här kan du hitta ännu mer användbar information som passar på ditt fall: www.48bitlba.com/faq.htm